enhalvtrappa

SIGH.

Just reject me already!


De hade ringt runt igår till de som kommit med på LCW.


Ingen har ringt.

Så nu vill jag egentligen bara ha ett rejectionemail så jag slipper hålla på att hoppa.

Jag har hört om folk som inte kommer hem klockan nio på kvällen.

Som inte upptäcker i panik att ett företag tydligen tror att de ska komma på karriärsdagen.

Som inte har sura företag som tycker allt är för dyrt efter sig.

Som har en kommitté som faktiskt gör någonting...

Som inte behöver slänga i sig en halv pizzabit till lunch för att sedan äta när de kommer hem vid nio (tack gud för matlådor).



Stressig, stressig,stressig dag.
men allt har löst sig. Typ.

Och jag har fina vänner. det är alltid bra.

Jag sitter och läser en blogg.
En som jag faktiskt följer rätt mycket, av en tjej som gick i vår årskurs men på Odenplan.Hon har bott i Milano i några månader, jobbat som modell, varit ute och verkar allmänt som en person som jag inte skulle tycka om alls i verkliga livet. Jag gillar henne faktiskt inte ens på nätet. Hon är en sån där person som inte har en aning om hur det känns att vara ensam och inte kan sympatisera med att folk som inte är populära. Bortskämd helt enkelt.

Hon har bland annat blivit bjuden på ett antal resor till lyxiga destinationer såsom St Tropez under sommaren. Av pr-folk, bott i nån obskyr prins villa.... Etc,etc,etc. Visst, tror knappast hon haft sex med nån för det, men det känns lite osmakligt moraliskt i alla fall. (fast jag gillar ju inte ens att bli bjuden på kaffe av nån så det är nog bara en mindre skillnad i ideal.)

Men ändå. Jag skulle inte ha något emot att vara på nån strand, dricka drinkar, leva lyxliv... In fact, jag och nåt all inclusive hotell utomlands skulle vara en utmärkt kombination. Åka ensam eller bara med riktigt nära kompisar. Jag skulle inte ens vilja festa. Bara vara och inte behöva tänka på alla måsten.

Jag satt till och med och kollade sista minuten resor idag. Igen. Men jag har inte tid att åka bort nu. Och inte råd heller för den delen.

Så jag kompromissade och bokade in mig på hot stone massage på en spaskola. Visserligen 500 kr, men det är mcket billigare än om man skulle göra det 'på riktigt'. Och jag måste göra något, annars kommer jag inte överleva fram till den 23e. 18 dagar kvar. 18 dagar. i can do it.

i just wanna be normal.

no... correction.

i just wanna feel normal.

städat kår och städat lägenhet.
möte 1, möte 2 och möte 3 med wbd.
allmäna sociala och rolig grejer.
ikea med soffi.

mamma kom just in och sa (jag ligger i deras rum): "det är okej om du somnar här, du ser ut som du kommer att göra det när som helst.2

Nu är jag äntligen hemma i Stockholm igen! Och underbart känns det, faktiskt.

Och äntligen har jag mitt körkort. Det har tagit lååång tid och varit sjukt jobbigt men nu är det mitt.

Nu är det bara nån vecka innan jag tentar redovisning, småttingarna börjar och den nya terminen startar. Ska ju läsa på halvtid, vi får se hur det blir.

Har fullbokat schema de närmsta veckorna. totalt. hoppas det går bra.

vi träffades första gången den 5e september 2006. sedan den 31 maj 2007 (give or take a day) har vi setts 4 gånger (om man räknar varje resa som en gång. vanligtvis träffas vi minst två gånger varje gång jag är tillbaka) vi pratar inte ens så mycket längre, ingen av oss har tid. men ändå, när man börjar prata slutar det med att hon skriver så här: "And, if neither of us ever get married, we should just live together and travel the world as heterosexual life partners. We'll find cute boys to make out with in every country, and never have to worry about having husbands. " och det är som att ingen tid har gått sen vi sågs senast, oavsett vad som har hänt i våra liv. lauren, i love you. <3

det är trevligt i skåne. nåja, så trevligt man nu kan ha när man försöker tentaplugga. saknar er, dock. anna, josie, alicia, emma, marta, elli, soffi. folk från skolan har jag ju träffat relativt mycket, men inte er. saknar saknar saknar.

Verkar bli inbjuden till de flesta handelsgrejer som händer just nu. Fick precis inbjudan från C.E (som jag inte känner alls bra och egentligen inte är så förtjust i) till grillning på lördag (är ju i skåne då). en sån där han har bjudit in de flesta från skolan. 100 pers eller mer. men ändå. det är trevligt att vara inkluderad i gruppen.

Mycket trevligt så klart! Han köpte en underbar Mulberry Alexa kopia åt mig, en Chanel 2.55 kopia och mörkblå Converse. Mycket snällt. Grillning hos C i går. Mycket folk från skolan, och C. Till och med Bror kom förbi ett tag. Jag hade trevligt, stannade inte mer än till elva dock, för då kunde jag få skjuts hem med bror. Idag har jag hämtat skolböcker i lägenheten och träffat A lite snabbt. Bytte medicin idag igen, får se om det blir nån skillnad. lite trött på alla piller nu. jag känner mig lite edgy. men jaa... det är rätt bra. imorgon ska vi fira morfar som fyller 89 och sen åker jag med S och T till S's morfars landställe. Ett litet dag. På måndag är det tyska föreningen fest och jag blev bjuden. kändes sympatiskt ändå. jag blev glad. ska nog gå ett litet tag iaf.

promise. jag lever. jag har fina vänner. <3 ska se om jag kan byta tillbaka till gamla medicinen, tror den är bättre. har mått för dåligt, tycker jag.

i guess i just suck at life. wallowing in selfpity. i dont give a fuck.

SUCK

Spontanpicnick på Gärdet. Eller ja, så spontan som en facebookplanerad sak nu kan vara. Blev ett ganska stort gäng, T såklart (hennes idé) men även SU-T, J, Ci.L, E, R, C, Charlie (<3), C (som jag nog ska äta middag med nästa vecka) och en massa andra. Satt på Gärdet, pratade, skrattade, kommenterade, åt godis och vattenmelon, drack ett halvt glas av Ts tetrapackrosévin. Var väl där två timmar eller så. Men det var trevligt. Genuint sommarnöje, på något sätt.

var hos doktorn idag. fick byta medicin och fick remiss till ny terapeut. bara att vänta. det känns bra. picknick med h-folk ikväll. det ska bli trevligt. imorgon är det uppkörning. generally, pretty good. precis som gårdagen var bra förutom på kvällen. skypeade med Elli (mycket trevligt) och fixade lite wbd grejer.

God help me. Jag vet att det går över. Att det troligtvis bara är PMS. men jag kan inte tänka, ångest, ångest, ångest! jag orkar inte prata i telefon. T och S har ringt. Jag orkar inte svara. Borde ringa nån, men vet inte vem.Eller, vet många, men jag kan inte förklara det. Vet inte vad jag känner. Bara att jag har ångest och det känns som om nån trycker sig mot min bröstkorg. ångest. Så dumt ord. Vad betyder det egentligen? nån vag typ av obehagskänsla. och idag har varit en bra dag, egentligen. vaknade, ringde till doktorn och bokade möte (imorgon.) Kollade på film, bestämde tid med A. Träffade A, åt lunch, pratade och besökte ställe för WBD-bankett. Allt mycket trevligt. Kom överens om att äta middag tillsammans i veckan. Ringde L.N. som också hade velat följa med och titta på stället, men som inte kunde till slut. Hon var absolut på att träffas i veckan, för att prata WBD. A var mycket positiv och jag tror jag absolut påverkade det. Pratade med L.K igår, som saknade mig. Körlektion, "min bästa hittills" sa körläraren. Det kommer gå bra på onsdag. Försöker att inte ha för låga förväntingar inför uppkörningen. Åt glass x2 plus paket hallon. Vet inte riktigt. Svårt att bedöma vad som är 'bra' och vad som är fel. Vill inte hetsäta (hatar hatar hatar att skriva det, men så är det) men samtidigt så måste det finnas en balans. Nu får jag ju ångest av att äta, punkt. Förrut var det ju bara vid tillfällen. Men då var det mer då. Är bättre på att handla. Som köpte glass idag istället för glasspaket. Small distinction, men ändå. hatar att skriva ut det. Hatar att prata om det. h a t a r. För att jag tror att jag överdriver. För det gör jag ju. Jag vet att (det) som jag gör inte är tillräckligt 'allvarligt' eller tillräckligt mycket för att kunna diagnostiseras. Och jag tycker medicinen hjälper lite, faktiskt. men samtidigt är ju ångesten (igen) där. Men samtidigt, jag kanske bara inbillar mig. Hjärnspöken som får mig att överdriva. Jag vet inte. Det är skönt att skriva iaf. Jag skriver i dagboken, men det här (kanske) nån läser. Även fast jag inte bloggat på länge. M, jag önskar nästan att du läste det här, för jag kan inte berätta (det) för dig. Inte än. För det känns som en skymf mot dig och vad du har gått igenom. Men jag ska, jag lovar.

Jag blir tokig tokig tokig tokig. Vet inte vad jag ska göra jag vet att det inte är farligt o att det bästa är att acceptera känslan men jag fattar inte!!!! Vet ju knappt varför jag har sån ångest, ett sms från s o ett telefonsamtal från doktorn jag inte svarade på. Dumt men knappast farligt men mitt huvud kommer explodera!!!!!!!!!

Imorgon bär det iväg till en av de vackra städerna i väst! London!

SU-styrelsen åker dit för att... studera...studenthälsa.

Det blir roligt. I think. Är jag rätt säker på. Men jag är nervös iaf.

Har lyckats packa och gjort planer inför imorgon. It will be good.

Vi har sökt faddergrupper inför introt för nya elever i höst.
Jag är med några från SU-styrelsen. Jag vet det. Jag har frågat flera gånger (fler än jag egentligen borde behövt) om det är säkert att jag är med.
För eftersom jag inte sett mailet kan jag ju inte veta. Inte veta garanterat att jag verkligen är med, och att de inte har tagit bort mig från listan eller glömt mig och sen bara lurar i mig att jag är med... For whatever reason.

Och så såg jag på FB att alla som sökt faddrar skulle fått ett mail. Instant panic: jag har inte fått nåt mail. En kommentar från en annan tjej säger att hon inte heller fått nåt.
Logiken säger att troligvis har de glömt nån av de minst 100 de skulle behöva maila. Eller att de bara mailade gruppledarna.
Men ändå: hjärtat bultar, magen knyter sig, det snurrar nästan. Ångest. Den där sjunkande känslan: "de vill inte ha mig."

Eller som i måndags; E hade en kjol som hon tyckte jag skulle ha på mig. Min första tanke är "tänk om jag inte alls ser bra ut i den, tänk om hon vill att jag ska se ful ut... och försöker lura mig."

Det är väl därför jag är sjukskriven. För att det här är inte bra. Inte normalt. Jag antar att den totala ångesten jag fick precis är pga medicinen, för riktigt så allvarligt brukar det inte blir.

Rationell. Att jag vet och kan analysera det här är väl bra. Det gör det inte lättare att känna det dock.

Jag vill minnas det här tillfället senare, när jag tittar tillbaka på det här året.

Jag har upplevt ett perfekt ögonblick. Jag har gått runt i mina kvarter och sett så många söta restauranter och butiker. Det är första maj och fastän klockan är åtta är det ljust ute. Jag hörde fågelsång när jag gick upp på min gata och jag gick i en tunn vinterjacka. Luften var ren, det var lugnt på stan. Jag gick förbi ändlösa restauranter där familjer och vänner satt och åt. Ett par på en Thai-restaurant såg ut att vara på första daten och hade urtråkigt. Paret bredvid dem (han med långa blonda dreadlocks) skrattade och pratade.

Jag köpte sushi på torsgatan av en liten japansk man som tillade att misosoppan kostade 10 kr extra.

Jag har gått och gått och bara ANDATS.

Och känt mig så tillfreds till livet som man bara gör en perfekt vårkväll.

Alldeles alldeles underbart.