enhalvtrappa

Från 8.30-13.00 måndag till fredag (med lite sovmorgon på måndags mornar) går jag i skolan. Jag är ju helt och hållet nybörjare i tyska, så jag går i grupp A1.1 tillsammans med fem japaner, en columbian, en britt och två amerikaner. Eftersom japanerna inte har de bästa engelskkunskaperna sker den mesta kommunikationen via kroppspråk och högljudda fnissningar, men man måste ju börja någonstans?

Min lärare heter Katharina och är en mycket tålmodig och pedagogisk kvinna som försöker lära oss allt från tysk grammatik till tysk geografi. Hon är faktiskt extremt trevlig och vet verkligen vad hon håller på med. Vi har en bok som handlar om Timo aus Finnland, Anton und Corinna aus München und Koko the Parrot. Den är ett literärt mästerverk (eller inte..). Men hygglig pedagogisk är den i vilket fall som helst.

Varje dag har vi läxor, även om jag inte kan säga att de är särskilt svåra. Mer i stil med "gör övning ett, fyll i orden." Men hellre för mycket än för lite, I guess.

Jag är ju som sagt i München där jag på i studenthem. Det motsvaras ungefär av svenska universitetsstudenters korridorsboende, dvs litet, smutsigt, trång men förhoppningsvis väldigt roligt.

Jag bor på andra våningen i ett litet rum med en säng, ett skrivbord, två stolar, en garderob, ett handfat och en kyl.

Så spännande är det.

 

Sen delar jag kök och badrum med de på min våning, ett gäng mer eller mindre högljudda personer från diverse olika länder.

 

På sjätte våningen bor min norska vän Brita och Mirelle från Schweiz. Så det innebär visst springade i trappor/knapptryckande i hissar för att hälsa på dem. Men det är väl nyttigt, antar jag.


Köket ska vi inte prata så mycket om. Det finns ingen ugn och ingen mikro och jag har en kastrull, en tallrik, ett glas, en gaffel, en kniv och sked. Matlagningen går väl sådär, om vi säger så.

Så jag tänkte att jag kanske skulle blogga lite härifrån München.

För att ni där hemma ska kunna ha lite koll på vad jag har för mig och för att jag ska minnas allt.

Vad tror ni? Ja? Nej?

Sooo...

I just drove for the first time here in the US.

It feels amazing.

It was superscary.

But I did it.

Igår skulle jag ätit en liten middag med Tove och Sofia för att fira att tentorna var över.

Några telefonsamtal senare och den lilla middagen hade växt från 2 till 7 gäster.

Vi åt, drack vin, spelade spel, sjöng karaoke och diverse annat, och det var fruktansvärt roligt.

En mycket bra kväll och mycket bra vänner.

Totalt är jag i Sverige 19 dagar innan jag är borta tills juni.

Det är inte så många dagar.

Första dagen på sex veckor med plusgrader idag!

Det kommer bli en bra vår tror jag:

2 januari - 5 januari - London - Check!

21 januari - 24 januari - Wien

28 januari - Vinterbal i långklänning!

30 januari - 15 februari (ung.) - Michigan

20 februari - 13 juni (ung.) - München !

Ja, de flesta inlägg blir rätt korta.

Jag älskar mina vänner. Kanske för att jag inte alltid har haft så många. Men nu har jag vänner som jag inte skulle vilja vara utan.

Några jag har känt extremt länge.

Andra jag knappt känt ett år, om ens det.

Några till som jag känt i över tre år.

Jag kan inte klaga.

Tack för att ni finns!

Jag har en mamma, T, som är 58 år. Jag har en pappa, C, som är 67 år.

De är alltså lite äldre än de flesta föräldrar.

Men de är världens bästa.

Mamma är den mer känsliga, historieintresserad och varm.

Pappa är den extremt bildade, ambitiösa och pålitliga.

Jag har en tvillingbror, P, en (halv)syster som är 20 år äldre, Å, och en lillasyster-som-inte-är-min-lillasyster, G.

Så om vi ska vara superofficiella har jag ju bara ett syskon. Men det tycker inte jag man ska vara. För mig så är alla tre mina syskon. Även om jag träffar P mer än mina systar men ändå pratar med i telefon med G än med Å så är de lika viktiga för mig.

Lustigt ändå.

Nu kommer fyra inlägg på rad.

---

Jag heter Cicci, är nyfyllda 21 år och har just nu studieuppehåll från universitetet. Jag bor i Stockholm (och utanför hos mina föräldrar ibland) Jag tycker mycket om musikaler, politik, Harry Potter/fantasy, läser alldeles för mycket fanfiction och lite sånt där. Jag vet inte riktigt vad jag vill göra med mitt liv just nu men jag hoppas att jag kommer på det.

Jag gillar att umgås med mina vänner på alla olika sätt: festa, fika, prata, titta på film, spela spel...

Eh... Det är svårt att presentera sig.

Jag vill också göra "30 dagar - 30 blogginlägg" utmaningen. Fyra dagar för sent men så kan det gå.

Jag väljer att följa Teresas version istället för den vanliga för att jag tycker bättre om den. Ni som läser det här vet ju det mesta om mig redan men i alla fall.

Dag 01 – En presentation

Dag 02 – Mina syskon

Dag 03 – Mina föräldrar

Dag 04 – Mina vänner

Dag 05 – Vad är kärlek?

Dag 06 – Dåtiden

Dag 07 – Framtiden

Dag 08 – Ett ögonblick som jag vill minnas för evigt

Dag 09 – Min tro och livsfilosofi

Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag

Dag 11 – Min personlighet

Dag 12 – I min handväska

Dag 13 – Den här veckan

Dag 14 – Våra resor

Dag 15 – Mina drömmar och önskningar

Dag 16 – En vanlig dag hemma hos mig

Dag 17 – Mitt favoritminne

Dag 18 – Min favoritfödelsedag

Dag 19 – Detta ångrar jag

Dag 20 – Den här månaden

Dag 21 – Det här är jag bra på

Dag 22 – Det här mina mindre bra på

Dag 23 – Det här gör mig glad

Dag 24 – Det här gör mig ledsen

Dag 25 – Hemma hos mig

Dag 26 – Mina rädslor

Dag 27 – Mina favoritsaker

Dag 28 – Det här saknar jag

Dag 29 – Saker som jag är tacksam över

Dag 30 – Saker som jag vill göra innan jag dör

så kanske jag inte glömmer det:

SOFIAS SKYLT
Scones
Te
Nya tekannan
Systemet
Körfika till måndag

Idag har jag julpyntat.

Inte så mycket.

Två nya dukar.

En tomte.

En adventsljusstake.

Men det såg så fint ut när jag gick.

Så otroligt hemtrevligt att det borde få vara med i en inredningstidning.

Ni får se på söndag.

Jag trivdes med det iaf.

Jaa.

Generellt sett så mår jag mycket bättre.

Verkligen.

Jag ställer inte upp i kårvalet, och det är tråkigt. Men sånt är livet.

Men jag orkade gå och köpa färg till att hålla om hallen idag. Det känns bra att ha fått tillbaka den spontana energin.

Även om den här veckan inte har varit så bra. Igår orkade jag ingenting alls utan ville bara sitta hemma och kolla på film hela dagen och inte prata med nån.

Jag har också insett att jag i stort sätt bara bloggar när det är dåligt. Och det ger en lite felaktig syn. Mesta tiden mår jag ganska bra, förutom att jag är trött och orkar så lite.
Och att jag är uttråkad.
Men det är ett gott tecken tror jag.

Jag försöker se det som att det bara är en fysisk sjukdom, det är nåt som saknas i hjärnan och sånt händer. Men med benhandling blir det bättre. Det är ingen svaghet, det är inte jag som är tokig. Jag vill, trots allt, inte bli behandlad annorlunda pga en sån här dum sak. Jag vill inte känna mig begränsad. Jag vill leva hela livet som jag vill och njuta.

Det ska jag.
I will.

Det kanske bara tar lite längre tid.

Idag är det Alla Helgona så vi minns de som har dött men med kärlek, så klart.

Min trillingsyster Hanna, som aldrig fick leva. <3

så har jag alltså uppehåll från skolan.

jag föredrar att kalla det ledigt dock. det känns mer som om jag kommer komma tillbaka då.

det har varit superjobbiga dagar.

så mycket ångest. så mycket... inte ånger, men tankar.

har bara gråtit och suttit känns det som.

det går upp och ner och upp och ner som en stor bergochdalbana.

jag tror... är ganska säker på att det är rätt beslut.

men det eftersom det inte är så många som vet än känns det konstigt.

inte verkligt.

dålig vecka.

eller inte egentligen. rent logiskt har det varit en bra vecka. jag har haft lagom mycket att göra, mycket roliga planer etc. kom precis hem från hwette och etiquette sittningen som var mycket lyckad.

men jag har mått så dåligt. jag misstänker att det är att min hjärna hinner i kapp efter wbd, men jag har sovit dåligt, och när jag har sovit har jag sovit jättelänge och vaknat helt utmattad, och bara allmänt känt mig nere, gråtfärdig eller haft ångest.

jag minns aldrig att det var så här dåligt de sista veckorna innan jag började äta medicin förräns det är så här dåligt.
jag hoppas och tror dock att det är tillfälligt och att det bara är pga att wbd är slut.

suck. fick panikångest på goldman sachs presentation i dag. har ju inte fått det på typ hela sommaren. eller en gång, men iaf.
det gick bra, gick hem och så.

tror det är för att det är så stressande att gå på alla företagspresentationer och höra om "what's your edge? your angle? prove that you're what we want..." etc,etc,etc,etc. och om hur alla här är smarta, vad kan du göra?  Ni fattar.

Och det där med Londonveckorna. Kom just inte med(fick mailet) men såg idag listan på vilka som kom med. Många som förtjänade det men MASSOR som INTE förtjänade det. De som "känner rätt folk". Några speciellt som det är bara är FEL att de kom med.

Men har kommit fram till att jag SKA vara sur. Att jag är berättigad till att vara arg, för det är fel beslut. Det är inte fel på mig, utan det är de som har tagit ett felaktigt, orättvist beslut. Det var inte jag som inte var tillräckligt bra, utan de som är idioter. Och det är bra att vara sur över det.

bra på ett sätt. fortfarande stressande men men.

not good.

man måste ha dåliga dagar, i know.
det blir bara så dumt.
snacka om i-landsproblem liksom.