(det)
God help me.
Jag vet att det går över. Att det troligtvis bara är PMS. men jag kan inte tänka, ångest, ångest, ångest!
jag orkar inte prata i telefon. T och S har ringt. Jag orkar inte svara. Borde ringa nån, men vet inte vem.Eller, vet många, men jag kan inte förklara det. Vet inte vad jag känner. Bara att jag har ångest och det känns som om nån trycker sig mot min bröstkorg.
ångest. Så dumt ord. Vad betyder det egentligen?
nån vag typ av obehagskänsla.
och idag har varit en bra dag, egentligen.
vaknade, ringde till doktorn och bokade möte (imorgon.) Kollade på film, bestämde tid med A. Träffade A, åt lunch, pratade och besökte ställe för WBD-bankett. Allt mycket trevligt. Kom överens om att äta middag tillsammans i veckan. Ringde L.N. som också hade velat följa med och titta på stället, men som inte kunde till slut. Hon var absolut på att träffas i veckan, för att prata WBD. A var mycket positiv och jag tror jag absolut påverkade det.
Pratade med L.K igår, som saknade mig.
Körlektion, "min bästa hittills" sa körläraren. Det kommer gå bra på onsdag. Försöker att inte ha för låga förväntingar inför uppkörningen.
Åt glass x2 plus paket hallon. Vet inte riktigt. Svårt att bedöma vad som är 'bra' och vad som är fel. Vill inte hetsäta (hatar hatar hatar att skriva det, men så är det) men samtidigt så måste det finnas en balans. Nu får jag ju ångest av att äta, punkt. Förrut var det ju bara vid tillfällen. Men då var det mer då. Är bättre på att handla. Som köpte glass idag istället för glasspaket. Small distinction, men ändå.
hatar att skriva ut det. Hatar att prata om det. h a t a r. För att jag tror att jag överdriver. För det gör jag ju. Jag vet att (det) som jag gör inte är tillräckligt 'allvarligt' eller tillräckligt mycket för att kunna diagnostiseras. Och jag tycker medicinen hjälper lite, faktiskt. men samtidigt är ju ångesten (igen) där. Men samtidigt, jag kanske bara inbillar mig. Hjärnspöken som får mig att överdriva.
Jag vet inte. Det är skönt att skriva iaf. Jag skriver i dagboken, men det här (kanske) nån läser. Även fast jag inte bloggat på länge.
M, jag önskar nästan att du läste det här, för jag kan inte berätta (det) för dig. Inte än. För det känns som en skymf mot dig och vad du har gått igenom. Men jag ska, jag lovar.
Kommentarer
Postat av: Marta
kanske menar du mig? du kan prata med mig om allt. jag vet var hjälp finns att få. <3 <3 <3
Postat av: Challe
Ibland tror jag det är bra att skriva någonstans där någon läser. Du vet att vi finns! <3
Postat av: Marta
Så glad att du verkar gladare i de senare inläggen, inget gläder mig mer, men jag ville ändå säga att du kan prata med mig när du vill och att jag tror att vi borde prata om det, och att jag visst inte tror att du överdriver, för det tror alla att de gör... och jag har nog anat något... jag har öga för sådant, du vet... men, ja, jag ville väl bara säga att jag finns här för dig såklart och att jag tror att vi borde prata. dessutom vill jag ses! är hemma nu i veckan, har du tid något i helgen, typ söndag? <3
Trackback
