enhalvtrappa

Förvirrande, det här.

Vi hade SU-skifte i tisdags, vilket innebar att vi firade ut det gamla året och firade in det nya med den nya styrelsen i spetsen.
Long story short, jag blev alldeles alldeles för full och minns inget från efter middagen. Tydligen ramlade och spydde jag mycket och en tjej var tvungen att ta hem mig i taxi.

Dagen efter vaknar jag av att su-ordf T ringer och väcker mig och jag inser att jag inte har en aning om vad som hände. Lite panik.
Sen, under loppet av nån timme ringer fyra andra personer, två av dem har jag aldrig pratat med i telefon förut och knappt pratat med i skolan, för att kolla hur jag mår och försäkra mig om att jag inte gjort något dumt.

Jag mår hur dåligt som helst hela dagen och det slutar med att jag åker hem till mamma och pappa. Jag försöker sova lite och när jag efter en sisådär tre fyra timmar kollar min telefon har jag 9 (!) obesvarade samtal från gamla och nya människor.

Jag är så extremt tacksam mot de som tog hand om mig i tisdags, eftersom annars vet jag inte hur det hade gått. Men helst plötsligt kände jag mig inkluderad i en gemenskap. En ganska lustig gemenskap som består i att ha blivit sjukt full och omhändertagen på en skolfest. Bisarrt, egentligen.